Beskrivning
Ibland gör historien tvära kast. Stormaktens sista våldsamma urladdning under Karl XII avlöstes av tjugo års fred under Ulrika Eleonora och Fredrik I. Men mitt i båda tidevarven stod Arvid Bernhard Horn, de karolinska drabanternas djärve anförare, som blev den nya tidens ledande politiker. Han gör kavallerichock över Düna, han förhandlar om August II : s avsättning i Warszawa, han tyglar oppositionen mot Karl XII, innan han sätter sin prägel på frihetstidens politik och samhällsliv.
Det går inte att skriva om Arvid Horn utan att teckna hans omvärld. Ibland skymmer händelserna mannen; till en början är han inte med överallt. Det får läsaren ha fördrag med. Tids nog är han där igen. Det finns ingen annan som präglar så mycket av övergången från stor maktens sista strid till det stympade rikets första försök att hitta rätt i omvärlden. Utan honom kunde anpassningen ha blivit än mer plågsam. Det är skäl nog att skildra hans gärning .
