Beskrivning
I grund och botten var Columbus en kuf. En udda existens med en brinnande övertygelse om att just han hade skådat ljuset. En besatt person av den sort som plågar sin omgivning med ständigt tjat. Columbus hann möta många avvisande handflator innan han efter åratal av envist lobbyarbete till slut lyckades vinna stöd för sitt projekt. Det var inte för att man trodde att jorden var platt som Columbus så länge fick nobben. På 1400-talet visste alla bildade människor att jorden var rund. Nej, det var för att han inte verkade riktigt seriös. Han underskattade jordens omkrets ansåg tvivlarna. Dessutom var han skrytsam, egocentrisk, fåfäng och girig. Tvivlarna hade rätt och Columbus hade fel. Columbus hade fel om nästan allting. Annu vid sin död var han bergfast övertygad om att det var sjövägen till Indien han hade upptäckt. Han begrep aldrig att han hade kommit till en okänd kontinent. Columbus levde i en annan värld. När verkligheten inte passade hans planer skapade han sin egen verklighet. Som en tidig Don Quijote. Berättelsen om hans liv är fylld av de mest häpnadsväckande detaljer. Inte minst häpnadsväckande är det att en man som hade så fel och som med sådan envishet höll fast vid sina felaktiga föreställningar kunnat bli en av den västerländska historiens största hjältar. Columbus uppnådde allt han strävade efter i livet utom en enda sak. Han vann ära, rikedom, titlar och social ställning men han fann aldrig sjövägen till Indien.
