Beskrivning
Att med öppen mun ta emot de tunga droppar åskskuren skänker. Att låta vinsäckens stråle spruta mot tunga och gom. Att ur skolkorridorens lilla vattenfontän svälja sin dryck eller att i handens kupa fånga bäckfallets stril. När man kupar handen och gör en skål av den, har man redan skapat sig ett kärl att dricka ur. Man kan kalla det ska men lika gärna skopa. Ty handens skål är fäst vid armens skaft. Så har naturen själv försett människan med grundformerna för dryckeskärlen.
Alltsedan man i förhistorisk tid började odla korn har i alla länder och alla kulturer bryggts öl och bakats bröd. I ett av lägset tidsfjärran utgår brygga och bröd från ett gemensamt ord med betydelsen jäsa. Att göra öl av bröd är också en ur gammal metod. Hur man här i Norden drack sitt öl, och framförallt varur man drack det, skall det följande handla om. Det blir inte praktkärl sådana som faraonernas alabasterskålar eller mykenska guldbägare, som kommer att dra förbi våra blickar – nej, oftast enkla kärl av trä och horn och lera, av material som fanns till hands i naturen.
