Beskrivning
Jag önskar nästan att jag kunde minnas ett och annat pysande, bolmande och arbetande gengasaggregat, men för den som är av 1948 års modell är detta inte möjligt. Var det någonting som skrotades så fort det fanns en chans så var det gengasutrustningen! Möjligen kunde man se ett eller annat aggregat ligga och skräpa på skroten en bit in på 50-talet, men denne skribent hade vid den tiden ännu inte förstått det förflutnas magi.
Redan i slutet av 1945 låg hela berg av arbetslösa aggregat hos exempelvis Bil & Metall, den berömda skrotfirman vid Värtahamnen i Stockholm. Det är naturligtvis ingenting konstigt i den saken. Gengasepoken var lång och mödosam på många sätt, men framför allt var den ofrivillig. När Sveriges bilister egentligen velat susa fram på Gulf- eller Esso-bensin fick de istället elda med kol eller ved. Visst rullade bilarna, men inte med samma lätthet och fart som på bensin.
Större delen av den svenska bilparken stod stilla under det andra världskriget. En del av bilarna hade fått släppa till sina däck till kronan, men de flesta stod bara uppallade i väntan på bättre tider – bensintider! De bilar som ändå måste rulla hade i bästa fall en högst begränsad bensintilldelning, men de flesta av dem fick kraften från den svenska skogen.
