Hoppa till innehåll

Sjöberg, herbert ”Konstnärskolonin vid Racken”

70 kr

VARFÖR RESTE DE DIT ? –
Vid slutet av 1800 – talet och kring sekelskiftet var det många konstnärer som lämnade storstäderna och flyttade ut på landet, där de bildade konstnärskolonier. Den mest kända här i Norden är Skagen på Jyllands nordspets, där Krøjer, Anna Ancker, Christian Krogh och många andra höll till för det vackra ljusets skull och för de två haven som möttes. Men Racken utanför Arvika , avlägsen plats i Värmland, varför reste de dit ?

Häftad, 128 sidor, Ideella Föreningen Rackstadsmuseet, 1999, mycket bra skick, ISBN: 9163017814

Finns i lager

Beskrivning

MEN SJÖN RACKEN utanför Arvika , avlägsen plats i Värmland, varför rest de dit ? Var det för det vackra landskapet, de blånande höjderna kring sjön eller helt enkelt för att det var billigare att leva där ? Och för att få lite sällskap i sitt ensamma yrke ? Den ende som kom från trakten var Christian Eriksson , av gammal snickarsläkt från Taserud där hans bröder var konstförfarna möbeltillverkare . Från Paris kom han hem , inte bara med konst i bagaget utan också med den vackraste fru man sett , Jean ne Tramcourt som han fått syn på i Paris folkvimmel den 14 juli och sedan med stor envishet släpat hem till Värmland . Där hade man nog sett vackra flickor förr , men den här ” såg ut som en orkidé i en potatisåker ” , som en konstnär uttryckte saken . I Oppstuhage , Taserud , byggde skulptören hus och ateljé och det blev hem inte bara för honom och hans många barn utan också för kolleger som inte hade nånstans att bo . Av Christian Eriksson , som skulle skapa många verk i Stockholm , t.ex. Bågspännaren på Kornhamnstorg , Engelbrekt vid Stadshuset , friserna på Dramaten vid Nybroplan , finns i ateljén att se t.ex. Jeanne Tramcourt ( orkidén ) och ” Skogsråa ” , en av hans bästa som han slet med de sista åren : en farlig flicka med fladdrande hår och kläder , som kommer mot en med sensuell , leende , öppen mun beredd att förföra vem som helst som kommer på skogsstigen . Munnen hade Christian Eriksson lånat från Tutta Rolf , känd filmskådespelerska vid den här tiden som man kan se i gamla svenska filmer från 1930 – talet ! Henne beundrade han mycket , och det var han inte ensam om . CHRISTIAN ERIKSSON VAR först , sen följde de andra , idel utsocknes fast de med tiden blev mer värmländska än någon värmlänning .

Innehåll:
av en gränslös kärlek till konsten Barbro Järliden   7
Skulptören Christian Eriksson   13
Fjæstadepoken i värmländsk konst 29
Björn Ahlgrensson , färgvisionär bakom galler   45
Fritz Lindström , landskapist och porträttmålare   55
Bror Lindh , en värmlandskavaljer   73
Alfred Ekstam , färgdiktaren från Mangskog   81
Ture Ander , blomstermålaren   89
Lars Zetterquist , spelman och glädjespridare   97
Snickarlaget i Taserud    105
Elever , vävskola , konsthantverkare   113
Generationsväxling , isolering , gamla minnen.  119
Bildkällor   126
Litteratur   126
Personregister   127

 

Vikt476 g
Dimensioner220 × 230 mm