Beskrivning
1100- och 1200-talen är en glansperiod för de sydliga kustlandskapen i nuvarande Sverige. Det är troligen på det viset att en betydande del av vårt välstånd läggs under den här tiden.
Det är nu sillen går till.
Berättelserna talar om hur man på 1200-talet skopade upp sillen. Vissa påstår att man till och med kunde gå torrskodd på fisken långt ut i havet. Det är troligen överdrifter, men ändå. I Skåne, på den tiden en östlig dansk provins, skapades ganska snabbt en industri som generade den enskilt största intäkten för den danska staten.
Under några månader varje år, från den 24 augusti fram till den 6 oktober, växte Skanör med Falsterbo längst nere i sydväst, från ett hundratal till tiotusentals innevånare. Egentligen är det ofattbart att tiotusentals människor samlades på denna lilla yta under så pass kort tid med ett gemensamt intresse; att jobba och tjäna sitt uppehälle. Sillen fick helt rättmätigt benämningen Det Vita Guldet och blev en stor exportvara till kontinenten söderut.
För befolkningen i norra Europa var sillen ett välkommet kosttillskott. I synnerhet på fredagar då köttintag var förbjudet. Den katolska kyrkan på kontinenten påbjöd dessutom fyrtio dagars fasta varje år, då enbart fisk var tillåten föda. Fastan började på askonsdagen och höll på fram till påskafton då, får man anta, frosseriet i mat och dryck tog sin början.
På sätt och vis kan man kanske säga att Martin Luthers reformation och protestantismens intåg, några hundra år senare, bidrog till att förstöra affärerna för våra förfäder. Protestanter fastar ju inte som katoliker. Nu är det troligen inte hela sanningen.
