Beskrivning
MODELLERNA
Modellvalet beror i första hand på efterfrågan, och kaffedukar och middagsdukar står fortfarande som nr 1 på den listan. Den på senare år varmt omhuldade ”festremsan” kommer väl därnäst, även om den nu tenderar att åter bli bredare som forna dagars ”löpare”. Tabletter och mellanlägg är omtyckta som gåvor, och kuddar är fortfarande en efterfrågad sak. Skickliga brodöser prövar gärna nya områden, och gåvor till små nyfödda barn eller fadderbarn varieras på många sätt, från örngott och lakan med enkla broderier i korsstygn eller kedjesöm, lapptäcken eller broderade täcken för den första bädden, till dopgåvan, sydd som en modern motsvarighet till den gamla märkduken, och till sist den utsökta dophandduken, där föräldrarnas och barnens namn sys in efter hand.
Dophandduken och kalkduken hör också till de mera exklusiva ting som syföreningarnas medlemmar skänker till sin hemkyrka, kollekthåvar i korsstygn eller tvistsöm hör till de lättare tingen att sy. Föreningarnas behov av handarbeten är stort, och växlar f. ö. mellan föremål lämpliga att sälja och de får då inte bli för svåra att utföra och föremål lämpliga att lotta bort. ”Syföreningsduken”, den stora duken som kan sys i flera delar som sedan skickligt sammanfogas, är man specialist på i de skånska syföreningarna, och de lottas bort för höga summor. Nytt är att sammanfoga dem med specialvävda band, det minskar arbetet men ger samtidigt ett rikare intryck.
Tehättan är lustigt nog gångbar endast i södra Sverige, men lampskärmar sys väl över hela landet. Bägge delar är lätt och roligt att sy, men fordrar en del precision vid monteringen. Detsamma gäller väskor, skärp och andra lapptäckestekniker. Lapptäcke är ett farligt arbete att införa, ty den som börjar blir lätt så gripen att hon ej vill sluta. Alla dessa förslag presenteras huvudsakligen som inspiration.
