Beskrivning
I samband med en utställning 1970 skrev K G Nilson: ”Att arbeta som konstnär är att röra sig längs en väg genom ett landskap som ständigt förändras och ses i föränderlig belysning. Du får själv anlägga vägen och bestämma dess riktning. Det är som att komma till en okänd kontinent och arbeta sig in i landet utan att veta något om dess geografi eller om det finns något slut. Efter varje dagsetapp slutar vägen vid det okända och det går inte att förutsäga vad nästa dag för med sig även om du ibland, när du befinner dig på en bergstopp, kan se både framåt och bakåt.” KG Nilson formulerade sina tankar vid en tidpunkt då hans konst tog en ny riktning. Men uttalandet belyser inte bara situationen ”den gången”. Det skulle ha kunnat formuleras också 1975 eller 1980. Eller idag. Uttalandet skulle kunna stå som en övergripande beskrivning av grundattityden bakom KG Nilsons hela konstnärskap. KG Nilsons namn förknippas idag tveklöst med den svenska 70- och 80-talskonkretismen. Men vägen fram till 70-talets rena bilder rymmer både litterär symbolik och politiskt engagemang. Under 60-talet kunde han pendla mellan expressiva uttrycksmedel och undersökande purism. Han kunde vara både ytterst hemlighetsfull och medvetet pedagogisk. Från 60-talets mitt möter vi en konstnär som experimenterade med polykroma plastreliefer och målade i olja. I serigrafin fann han snart ett passande medium. Men går vi tillbaka till 60-talets första år möter vi ett konstnärskap helt i svart och vitt.
