Beskrivning
VEM KÄNNER TILL grönsaker som patienta, sockerrot eller haverrot? Förr i tiden var de välkända på matbordet. Idag är de lika glömda som de ekologiska odlingsmeto- derna från förr. När journalisten Lena Israelsson började studera 1800-talets köksväxtodling hittade hon en rik kunskapsskatt. Det visade sig att våra förfäder var ivriga anhängare av kretsloppstänkande långt innan ordet var uppfunnet. Att kompostera var lika självklart som att praktisera växelbruk. Idag när intresset för att odla egna ekolo- giska grönsaker växer är tiden mogen för att lyfta fram och dra nytta av de kunskaperna. Våra förfäder var inte bara skickliga odlare. De var också suveräna växtförädlare. Bland köksväxterna fanns en mångfald som vi i dag inte kommer i närheten av. Man odlade morötter som var korta och tjocka, vita, gula och röda, tidiga och sena. Grönkålen kunde vara slät eller krusig, grön eller brun.
KÖKSTRÄDGÅRDEN är ett förskingrat arv. Visst kan man hitta krattor och hackor från 1800-talet. De finns på vart och vartannat museum. Men försök få tag på den vitkålssort som odlades med dessa redskap! Under 1800-talet blomstrade köksväxtodlingen och mångfalden av sorter var enorm. En efter en försvann de ur odling och upphörde därmed att existera. Nu gäller det att rädda det som räddas kan. På olika håll i Sverige startar projekt för att bevara gamla köksväxter. Föreningar, museer och privatpersoner odlar dem, samlar och byter frön. Det här är en handbok för dig som vill hjälpa till.
Men det är också en bok som vill förmedla odlarglädje. Moroten St Valery eller gammelpotatisen Gullöga ska inte odlas av pliktkänsla. Det är de alldeles för goda för. Nej, de ska odlas av ren och skär lust.
