Beskrivning
Jag tror att mina hundar skulle skydda mig om en inkräktare tog sig in i huset, men jag kan inte förneka att de antagligen ”älskar” sina pipleksaker lika mycket som de ”älskar” mig. Vad jag betyder för dem på ett djupare plan är ett mysterium. Men det gör inget. Faktum är att en del av det som är så fantastiskt med kärlek är att den förbryllar oss. När National Geographic 2006 publicerade en artikel som undersökte vetenskapen bakom kärlek – vad vi kan lära oss av röntgenbilder av en ”vanvettigt förälskad” hjärna, åtråns kemiska banor, det biologiska svaret på varför kärlek avtar med tiden – strömmade det in brev från läsare där man uttryckte bedrövelse över försöket att kvantifiera och avmystifiera vår ljuvaste känsla.
Trots allt detta har ni nu här en bok om djur med titeln Gränslös kärlek, där jag presenterar en samling förtjusande historier om oväntad vänskap mellan icke-mänskliga djur. (Liksom i min förra bok har ett fåtal, mycket speciella människa-djur-berättelser smugit sig in, men merparten handlar om djur. Precis som i förra boken har också många hundberättelser kommit med; hundar är måhända de mest empatiska av alla djur.) De beteenden vi ser i dessa fall liknar definitivt typiska egenskaper hos mänsklig kärlek – att aldrig vilja vara ifrån varandra, att skydda någon annan från kränkning eller skada, att vaka över någon som är sjuk, att ge moderlig (eller faderlig) omsorg och ibland att inte släppa taget ens när kärleken är obesvarad. Jag försöker inte bevisa att hunden Fred verkligen älskar gåsen Blanche, eller ens att min hunds svansviftande och blöta pussar betyder något mer än att han är hungrig. Men det är roligt att föreställa sig – och ingen orimlig tanke – att det ligger mer än så bakom.
