Beskrivning
”I begynnelsen”, säger urkunden San-wu Li-chi som är tusen år äldre än Eddan, ”var kaos, och formlös dimma vältrade där. Därur spirade på skilda nivåer de knoppar som gav upphov till himmel och jord, till manligt och kvinnligt. Genom himlens kraft blev jorden havande och födde en son som var god och rättsinnig. Han var den första människan, och hans namn var P’an Ku.”
Detta är alltså den kinesiske Adam, men det finns andra berättelser där han framstår såsom någonting vida mer. Shu-i Chi, som också är en legendsamling från klassisk tid, framställer honom sålunda som skapare av himmel och jord och allt vad däremellan är. I den egenskapen bru- kar han avbildas som ett slags kosmisk bildhuggare som med hammare och mejsel öppnar en världsrymd inuti ett block av sten. Han sägs ha varit sysselsatt med detta i adertontusen år varunder såväl hans verk som han själv oavbrutet växte i storlek, och när han var färdig med sitt stenhuggeri dog han och uppgick själv i sitt verk. Hans ben och hans huvudskål blev berg och mineral, hans andedräkt vind och moln och hans röst åska, medan hans ögon förvandlade sig till respektive sol och måne, hans skägg till stjärnbilder och hans blod till floder. Likheten med den nordiska sagan om jätten Ymer är ju påfallande, men kineserna har utvecklat ämnet längre och låter hans svett ge upphov till ohyra som i sin tur är ursprunget till människornas släkte.
