Beskrivning
Under årens lopp har många konstnärer vistats i de här ateljéerna, kortare och längre perioder. I den här boken har jag samlat alla de som jag vet har arbetat ateljéhuset. Bland det dryga 30-tal konstnärer som verkat här fanns också mina föräldrar skulptören Liss Eriksson och målaren Britta Reich Eriksson. Under hela vår uppväxt sprang jag och mina syskon ut och in i våra föräldrars ateljéer. Det var vårt andra hem. Vi var alltid välkomna. De höll på med sitt och vi med vårt. Ibland satt vi modell och det tyckte vi kanske var mindre roligt. Däremot vågade vi oss aldrig in till de andra konstnärerna. En av dem hade t.ex. spärrat av sin trappa med texten ”trappan avstängd”. Vi lärde oss att respektera att vissa ville vara i fred.
Jag har bott vid den här gården största delen av mitt liv. Jag har sett konstnärerna passera över gården vardag som helg, tidigt som sent. Alla uppfyllda av sin uppgift, ett arbete och en skapande process som aldrig tar slut. Det har varit många timmars arbete fyllda av glädje men också av frustration och uppgivenhet. Men framför allt har det varit hårt arbete. Det var också det som fyllde Christians liv. Han hade aldrig nått så långt som konstnär utan sitt idoga arbete och sin fantastiska yrkesskicklighet.
Från att ha legat i fattiga kvarter i stadens utkant har nu ateljégården på Södermalm blivit till en mycket populär innerstadsadress. Gården är än idag en levande konstnärsmiljö, en oas för fritt skapande mitt i den brusande stadens hjärta. Det är en unik miljö som vi måste värna om vi vill att Stockholm ska förbli en plats för kultur och fritt skapande.
