Beskrivning
Mantalslängder är en rik källa till kunskap om Sveriges befolkning från 1500-talet och fram till 1991. Längderna var underlag för personbeskattning och finns från och med 1628 ofta bevarade från mer eller mindre varje år. Det gör att de är intressanta för ekonomisk-historisk och demografisk forskning. För släkt- och personforskning är de en veritabel guldgruva.
För att följa personer och familjer i det förgångna är annars kyrkoarkivalier den självklara förstahandskällan. Milstolpar i livet – födelse, vigsel, flytt, död – går ofta att få besked om ur kyrkobokens uppgift om födda, vigda och döda, in- och utflyttningslängder samt husförhörslängder – där sådana har upprättats och finns bevarade. Men så är inte fallet hur långt tillbaka i tiden som helst. När kyrkoarkivalier inte finns eller inte kan ge besked, så är mantalslängder den källa som ligger närmast till hands att använda.
Den här boken avser att ge en bild av hur mantalslängder ser ut under olika perioder och vilken information som kan hämtas i dem. En del av boken går ut på att beskriva hur det gick till när en mantalslängd sammanställdes. Vem höll i pennan? Vilka andra var där? När på året var det? Vad användes sedan uppgifterna till? Anledningen är att om man förstår sammanhanget runtomkring, så är det lättare att bedöma källvärdet av förekomsten av en personuppgift – eller att den saknas.
Texten har inte tyngts av detaljerade hänvisningar om i vilken handling vissa bestämmelser föreskrivs, utan i stället anges bara vilket år ett beslut togs eller från och med vilket är det gällt. Den läsare som vill ha en noggrannare hänvisning kan söka upp den kronologiskt ordnade översikten över förteckningar och kungörelser med mera i slutet av boken.
Magnus Bäckmark, Österåker är verksam som uppdragssläktforskare sedan 1998 och redaktör för Svenska Släktkalendern.
