Beskrivning
I boken Lundensare lyfter Fredrik Tersmeden, arkivarie vid Lunds universitetsarkiv, fram tolv sådana människoöden – från universitetets äldsta tid till 1900-talets första hälft. Här återfinner vi den unge friherren som blev rektor redan som student och senare inledde en affär med den engelske kungens älskarinna. Här samsas teologiprofessorn med den märkliga skäggväxten och den ryktbara hustrun med den judiske docenten som kanske inspirerade en av Tegnérs dikter, liksom garvarsonen från Karlskrona som ansågs lärd nog för att bli professor i samtliga fakulteter, men alltid snubblade på målsnöret till de högre tjänsterna. Här finns den i historieskrivningen länge borttappade första studentskan i Lund, här finns den blivande historikern som återupptäckte en utdöd växtart och här finns den kavata läkardottern som blev den första kvinnan att ställa sig på en spexscen i såväl Lund som Stockholm.
Denna bok är i dubbel mening en kärleksförklaring.
För det första till mitt yrke: arkivariens. Det är ett privilegium att dagligen få arbeta med material där man aldrig vet när och var man slumpvis hittar något överraskande, underhållande, gripande eller på annat sätt nyfikenhetseggande dokument. Därtill dokument som kanske ingen forskare tidigare beaktat. Flera av bokens texter har sin grund i sådana slumpmässiga fynd i Lunds universitetsarkiv. I vissa fall har detta lett till möten med människoöden som tidigare varit mig helt okända, i andra till nya infallsvinklar på redan bekanta namn. I ytterligare några fall har jag gjort mer medvetna efterforskningar kring gestalter som redan tidigare intresserat mig.
Resultatet har under de senaste fem åren blivit en serie personhistoriska artiklar om människor med koppling till Lunds universitet. De har publicerats i olika in- terna, mer eller mindre tillfälliga skrifter inom universitetet. Nu samlas för första gången ett antal av dem i bokform. Inför detta har alla texter genomgått någon form av bearbetning och i vissa fall har åtskilliga nya fakta kunnat tillföras. Ett kapitel – det om David Salomon Wiggman- är tidigare opublicerat.
Men boken är också en kärleksförklaring till det dussin huvudpersoner som ni möter i boken. På sin samtid gjorde de antagligen varierande intryck, och minst en av dem var nog inte helt lätt att ha att göra med. För mig har de dock blivit en skara nära vänner som jag är tacksam att ha fått umgås med ”i efterskott”. Därför gläds jag åt att de genom denna bok förhoppningsvis kan räddas från glömskan. Min bok är nämligen inte något lundaakademiskt ”Hall of Fame” av exceptionella forskare och kända alumner – tvärtom! Förvisso var flera av huvudpersonerna rätt välbekanta i sin samtid – lokalt, nationellt eller rentav internationellt – men med tiden har de alla förpassats bort från det allmänna medvetandet och översiktslitteraturen. Även de två som lyckades nå den högsta akademiska värdigheten – en professorsstol – har förmenats egna artiklar i ett så grundligt uppslagsverk som Svenskt biografisk lexikon; något tämligen ovanligt för äldre tiders professorer.
