Beskrivning
Det är roligt att plocka blommor och kvistar, och ännu roligare är det att ha dem intill sig hemma. Man kan följa utvecklingen av den allra första snödroppsknoppen. Den ser ut som ett grässtrå, en aning uppsvälld i toppen, och inomhus i vasen sträcker den på sig. Knoppen växer för att till sist föda fram blomman, som blir hängande på en tunn stjälk. Snödroppen utvecklas med ansiktet vänt mot solen. När blomknoppen bryter sig ur sin pappriga hinna faller klockhuvudet ner och hänger blygt. Det har kommit att bli en del av mitt liv att iaktta växandet och skönheten. Särskilt glad blir jag av att hitta någon alldaglig växt, som har en skönhet jag tidigare inte har lagt märke till. När jag tar in mosstuvan eller rävarumporna blir de en påminnelse om promenaden jag gjort, och det är bra att de är till skänks.
Det finns en väldig frihet i det faktum att blommor och växter har en begränsad hållbarhet. Ibland blir det inte vackert, ibland är blommor inte så sevärda som man trodde när de plockades. Då vet man det och mycket lite är förlorat. Även torra arrangemang har en begränsad livslängd. Torkade blommor bleknar och blir dammiga. Då är det dags att pröva något nytt. Det är det som är det roliga. Jag vill aldrig ha något hemma så länge att jag slutar titta på det.
Jag har en stor trädgård och blandar trädgårdsblommor med vilda växter. Här har vi valt att i koncentrera oss på vilda eller förrymda växter – sådant som man kan hitta längs vägkanten eller på skogspromenaden. Urvalet hänger naturligtvis ihop med var man promenerar, men lågmälda och intressanta växter finns det nästan överallt. I städerna får man passa på när gräsytorna klipps och plocka hundkex, johannesört och smörblommor. När träden beskurits får man plocka innan de avklippta grenarna fraktas bort.
Innan Martina föreslog att hon skulle komma hem till mig och regelbundet fotografera det som jag plockar hade jag just inte tänkt så mycket på vad jag brukar välja och varför. Det har gjort mig uppmärksam på hur olika hållbara växter är, men framför allt har jag fått möjlighet att reflektera över vilka upplevelser de olika växterna faktiskt ger mig. Tack Martina!
