Beskrivning
Med snön ännu liggande men med vårsolens första värmande strålar påbörjas resan. Första längre uppehåll ägnas Uppsala, som beskrivs inlevelsefullt och med mängder av intressanta fakta. Resan fortsätter västerut. Arndt bedåras av Trollhättefallens skönhet och kanalbyggets imponerande ingenjörskonst. Man får till livs en detaljrik skildring av hela omgivningen.
Även Göteborg imponerar på resenären, vilket också med all tydlighet framgår av skildringen. Ifrån rikets andra stad beger han sig norrut, runt Vänern och vistas några dar i Karlstad.
Arndt dåras av det värmländska lanskapets skönhet, särskilt trakterna av Fryken. Men han ger också intressanta fakta om exempelvis tapetsering med spånor, husens glänsande stentak, järnskorstenar m.m.
Insideinformation om gruvbrytning fås både ifrån Persberg och Falun. På ishala, slippriga stegar stiger han ned i båda och avger sina upplevelser. ”En svala hade byggt sitt bo vid översta öppningen tätt intill stegen, och syntes alldeles icke bekymra sig varken om vindspelens knarrande, eller folkets buller och klättrande upp och ned.” Porfyrverket i Älvdalen ägnar han också en ingående beskrivning.
Gustav Vasas äventyr i Dalarna var ännu livs levande, händelserna från Ornäs, Mora och Utmeland. Gustav III följde sin stora föregångare i spåren och vädjade också om hjälp hos dalkarlarna. Platsen för talet var omgärdat med staket och träd. Det vackraste han dittills sett var trakterna mellan Mora och Rättvik. ”Hela denna väg var en av de vackraste jag haft på min resa”, skriver han begeistrat. Om dalafolket hade han sin egen syn: ”Hin onde må strida emot dem, som äter träd.”