Beskrivning
Vi får följa slöjdarnas råvaruinsamling från fälader, skogar och åkrar fram till färdiga bruksföremål som ene- och spånkorgar, drittlar, kvastar, grynkorgar i löbtekning, julbockar och halmhattar m.m. Strand- och ål- fiskaren tog inte bara sin bärgning ur sjön utan knöt även sina egna nät. Yrkesjägaren jagade visserligen men födde också upp och vårdade det vilda. Detta och mycket annat finns ingående beskrivet.
SÅ HÄR I EFTERHAND kan tillvaron bland småstugornas folk verka väl hård. Men livet var sådant och anspråken ställda därefter. En överlevnadssyn, där nedärvda kunskaper och uppfinningsrikedom togs väl till vara. Och man hjälptes åt: mor- och farföräldrar, makar och barn gemensamt. Sammanhållning gav styrka.
Barnens situation var inte avundsvärd. Småttingarna tvingades hjälpa till med vad de förmådde. Barnarbete kallar man nedlåtande företeelsen idag. Förr uppfostran. En överlevnadsstrategi som var allmänt accepterad.
Det är dessa barn som nu blivit dagens meddelare och som jag låter komma till tals. Trägna och arbetsvilliga medborgare som fostrats med luthersk pliktkänsla. Människor som knappast kan tänka sig ligga samhället till last, såvida man inte är nödd och tvungen därtill. Deras livsverk, deras samlade livserfarenhet bildar stommen i skildringarna. Hedersamma personer med ärligt uppsåt som jag vill ska ihågkommas av eftervärlden.
Min förhoppning är, att något av allt detta ska falla i god jord och just Dig i smaken. Att Du ska finna nöje i läsningen och begrunda den verksamhet, som jämnat vägen för dagens välfärdssamhälle.
