Beskrivning
En lördag i februari 1985, när jag besökte en flugfiskebutik i Stockholm för att köpa krok och fjäder till sommarens flugor, tog ägaren mig avsides och visade med stolthet sin allra färskaste nyhet: en hel låda full med förstklassiga Jungle Cock-nackar. Inte tjuvskjutna och smugglade nackar, sådana ville han inte befatta sig med, utan helt legala, från i Storbritannien odlade tuppar och varje nacke var försedd med ett intyg om sitt ursprung.
Som flugfiskare och flugbindare gladdes jag med honom – nu är det åter möjligt att binda alla de klassiska, praktfulla flugor som finns beskrivna i denna bok. De allra flesta av de gamla laxflugorna har nämligen två, stundom fyra Jungle Cock-fjädrar i sin ”dräkt”- andra fjädrar från utrotade eller utrotningshotade fåglar har det varit möjligt att ersätta med andra, snarlika, men inte djungeltuppens, de är unika.
Jag köpte naturligtvis en nacke och gick hem och band några av de gamla fina laxflugor som finns i denna bok-flugor att spara, att samla, att byta… och kanske, någon enstaka gång, också att fiska med. Men det är inte för fiskets skull vi flugfiskare vill kunna binda de gamla klassikerna det finns moderna mönster, lättare att binda, som fiskar lika bra eller bättre och även dem har Mike Dawes beskrivit utan för att de är en hobby i hobbyn, ett arv, en kär tradition, vår levande kontakt med tidigare generationer flugfiskare. Någon har skrivit, någon gång, någonstans, att det finns över fyrtio tusen kända och beskrivna flugmönster. Det är säkert riktigt, men långt över trettioniotusen är i så fall bara lokala varianter och utvecklingar av det väl beprövade, huvudsakligen brittiska bassortiment som denna bok beskriver. Alla flugfiskare som själva binder sina flugor, och det gör ju de flesta av oss numera, bör känna till denna solida bas av flugmönster först då kan man framgångsrikt variera dem, för att finna de mönster som lättast frestar fisken i de vatten man betraktar som sina egna smultronställen…
Men många av dem behöver inte varieras alls. Erfarna flugfiskare upptäcker ganska snart att nittionio av hundra nya flugmönster har ett dagsländeliv, de är modeflugor som glöms efter en säsong eller två. Men den hundrade, den som verkligen infriar sin upphovsmans förhoppningar och ger fisk säsong efter säsong i många olika fiskevatten, den har också fått vara med i Mike Dawes’ kräsna urval. Varje flugfiskare och flugbindare bör, då och då, återvända till den ogrumlade källan, till vår hobbys ursprung. Låt mig nämna bara tre av de många klassiker som finns beskrivna i denna bok: torrflugan Blue Dun, nymfen Gold-ribbed Hare’s Ear och lax- och havsöringsflugan Thunder & Lightning. Handen på hjärtat, finns det egentligen några moderna mönster som kan överträffa dem?
Tyresö i april 1985 Bengt Öste
